Tjosan! Jaha, då sitter man här i sitt rum för sista gången på Per Jöns väg 13 i Södra Sandby. I huset där jag spenderat mina 15 senaste år. I huset jag lärde mig allt jag kan. I huset jag älskar.

Jag kom hit som liten grabb. Nyfiken och oförstörd utforskade jag Sandbys alla hörn och kanter. Min första kompis blev Marcus Andersson. Vi hängde ihop i vått och torrt. Och gör än idag.

På den tiden visste ingen att vi skulle bli solbrända stureplans toy-boys!

Tillsammans med Simon Bossmar och David Ström bildade vi sedan Ploman-ligan. Kodnamn "Rackimovie". Sandbys motsvarighet till Jönsson-ligan. Ligans höjdpunkt blev när vi bröt oss in i Marcus dåvarande flickvän Johanna Bylanders sovrum. Marcus skulle kissa i hennes säng som en rolig pojkvänsgrej.

Efterkommande år följdes av extremt mycket fotboll i Södra Sandby IF. Vi bildade ett riktigt järngäng och tack vare våra extrapappor/tränare Gert Inge Andersson och Håkan Ström höll vi ihop under en lång tid.

Kommer aldrig att glömma när man kom ner på fotbollsplanerna en kväll i maj och tränade med laget. Det var det bästa som fanns. Och om det inte var träning så var det match, bowling eller träningsläger med laget. Och även om vi var för jävliga ibland och riktiga skitungar kom ni ner träning efter träning. Tack för allt ni gjorde för oss Gert Inge och Håkan. Vila I Frid världens bästa Håkan <3.

I mellanstadiet lärde jag känna många nya kompisar. Det blev en hel del häng på lekplatsen vid huset med Henrik Borg och David Hermansson. Även om vi inte alltid drog jämnt hade vi ändå en rolig tid tillsammans.

En dag i slutet av mellanstadiet spelade vi i klassen boll på rasten som alltid. Plötsligt springer en idiot in på planen och snor bollen från oss precis när det skulle avgöras. Samma idiot ber mig några veckor senare att sluta sparka boll mot väggen. Han satt på en bänk nära en vägg som jag sköt mot.

Självklart fortsatte jag tills jag träffade honom i ansiktet. Då går han fram mot mig och spottar chips i mitt ansikte. Den killen heter Jonas Jernberg och är idag min bästa vän.

Stenhårda grabbar on the roads of Croatia!

Det var inte bara han som var en douchebag på den tiden. Även jag var ganska stökig och omogen. Som tur var hände något i tidiga tonåren då jag började förstå hur man faktiskt betér sig. Mognad kallas det nog.

Sedan började man högstadiet och var plötsligt minst i världen igen. Det var inte helt lätt och kaxig som man var på den tiden åkte man på en hel del pisk av de äldre.

Hamnade i en skön klass som egentligen inte hittade rätt förän i årskurs 9. Jag, August Östberg, Simon Bossmar, Henrik Borg Och Jesper Larsson hade ett nytt gäng. Denna gången kallade vi oss A - gänget. Vi hade jävligt skojj och när Borgs tjejbaciller släppte in 9:an tillät det oss att umgås med Therese, Maja och Elin också.

A - gänget!

Efter att ha varit kär i Elin sedan årskurs 4 fick jag äntligen henne en vecka innan vi slutade 9:an. Touché? Ge aldrig upp, det gäller bara att tjata tillräckligt länge.

Elin...Hur kunde jag missa hennes defekter på den tiden?

Under mina år på killebäck hängde jag vid sidan av "A - gänget" med Erik Roos. Mannen, myten, akademikern. Han var inte den där klassiska Sandbypågen utan lite mer åt det sofistikerade hållet. Det var nog tur att någon vägde upp i bonna-bägarn. Än idag är det bara att slå en pling till eG och han är här på 5 röda.

I slutet av 9:an lärde jag känna min själsfrände Michel Dönell på riktigt. Mannen som anser att jag mobbade honom i 6:an. Mannen jag "misshandlade" i 7:an. Mannen jag lanade hos i 8:an. Men så äntligen någon gång i slutet av klass 9 hittade vi rätt.

Sen dess är vi ofrånkomliga och kommer alltid vara vänner. Han har lärt mig väldigt mycket genom åren. Bland annat hur man gör scrambled eggs.

Jag och Michel på hans 18-års kalajs!

Efter detta fick jag fler kompisar som idag är riktigt bra vänner. Simon Jönsson som jag känt i väldigt många år blev en broder för evigt. Robin Andersson från skatteberget. Daniel Gustavsson oppe på backen samt Willart + Larossa från lund.

Är riktigt tacksamm för att jag har er alla mina vänner. Även er jag glömt att skriva om nu. Ni betyder allt för mig!

Det är en jädra tur att jag har kvar jobbet i Sandby så jag inte ens behöver anstränga mig för att komma hit hela tiden.

För om två dagar är jag lunda-bo!...igen. Har en femårig historia på Värpinge och denna gången blir det Nilstorp. Känns bra och lägenheten är soft så det blir nock bra!

Allt har sin tid och förr eller senare skulle jag ändå lämnat denna vackra by. Hejdå Per Jöns, hejdå bvk(livs), hejdå kjolla-varvet, hejdå stille-meck, hejdå evas himmabageri, hejdå vallen, hejdå kille-hallen, hejdå 7-mannaplanerna, hejdå centrumgrillen, hejdå grönan, hejdå fästan, hejdå sista bussen hem (166), hejdå östanbäck, hejdå stinsen, hejdå öster, hejdå by, hejdå garbus, hejdå macken och hejdå Södra Sandby.

Med tanke på flytten kommer jag inte ha internet på runt en månad. Det gör att detta blir sista inlägget på ett tag. Tack till alla som kollat in, alltid roligt att dela med sig av tankar och åsikter! Ha det gott :)

Dagens tips:

Film. "James Bond - Casino Royale. Den näst nyaste James Bond filmen. Riktigt jävla bra film. Tog den eftersom James Bond symboliserar mycket av min tid här i Sandby. Har alltid älskat bond! http://www.imdb.com/title/tt0381061/

Låt. "Kings Of Leon - Use Somebody". Denna låten betyder mycket för mig. En av de absolut bästa låtar som någonsin gjorts och antagligen min favoritlåt genom alla tider.

Kings Of Leon – Use Somebody(spotifylänk)

/ Axel Bolman